Tiveden

Se & göra i Tiveden

I Tiveden bjuder naturen in till äventyr och upptäcktsfärder. Utforska Sveriges sydligaste vildmark till fots, på cykel eller till häst. Här finns ett rikt utbud av upplevelser, sevärdheter och kulturhistoriska platser. Möjligheterna är oändliga, upptäckterna tar aldrig slut. För tips besök gärna www.tiveden.se

Tivedens historia

Människan har i alla tider och i alla kulturer ställt sig de stora existentiella frågorna; varifrån kommer jag, vart är jag på väg, vad gör jag här, vad är min roll? Vår historia kan ge några av svaren på varifrån vi kommer och vilka vi är.

Tiveden befolkades tidigt, redan då inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan och under järnåldern utvecklades Tiveden till ett centrum för järntill-verkning i Sverige. Under 1000-talet bedrev man en närmast industriell produktion av järn för att bl a göra vapen som användes under Sveriges enande. Vid mitten av 1300-talet härjade Digerdöden, många dog och stora områden lämnades öde och vildmarken tog åter över.

Denna vildmarkstid varade fram till 1600-talet då Gustav Vasas son Hertig Karl organiserade en stor folkomflyttning från Savolax i Finland till det som blev finnskogarna i Sverige. Den sydligaste är Tiveden. Man tror att så många som 40 000 människor flyttade under en tid då Sverige tillsammans med Finland hade en total befolkning på bara en miljon.

Svedjefinnar och svedjeodling

De finländare som flyttade var svedjeodlare och när man pratar om dem så kallas de ofta svedjefinnar. De högg ner och brände ett stycke skog och i askan sådde de en speciell sorts råg, som kallas svedjeråg. Svedjerågen gav mycket stora skördar, ofta mer än hundra gånger utsädet och ibland tusen gånger mer. Detta gjorde att svedjefinnarna levde ett gott liv och landskapet blev troligen mycket varierat med omväxlande täta skogar och gläntor efter en svedja.

Detta varade dock bara fram till 1650-talet då Drottning Kristina förbjöd svedje-odling. Sverige gick in i stormaktstiden och kungamakten behövde skogen för att göra träkol, som behövdes i järnframställningen och för att göra vapen.

Svedjeodlingen fortsatte dock med största sannolikhet ända fram till mitten av 1800-talet. Naturligtvis i lönndom och i största hemlighet. Naturvårdsverket har undersökt skogsbränder i Tivedens nationalpark och i stort sett hela parken har brunnit fram till ungefär 1860 då alla skogsbränder plötsligt upphörde. Detta tyder på att bränderna fick hjälp att komma igång och troligen sådde någon fattig bonde svedjeråg i någon avlägsen dalgång.

Konkurrensen om skogsmarken var stor och skärptes under århundradena, antingen för att fattiga bönder skulle odla mat eller för att skogsbolagen och Kronan skulle producera kol eller hugga sågtimmer. Bönderna trängdes alltmer undan och vid sekelskiftet 1900 emigrerade många till Amerika.

Animister och Heliga platser

Under denna tid var människor animister. De ansåg att allt levde och att allt hade ett medvetande som de kunde kommunicera med och som de var tvungna att förhålla sig till. Alla djur och växter, men också själva luften, vattnet och jorden. Spår av animismen fanns troligen kvar i Tiveden ända in på 1900-talet och är kanske orsaken till att man ibland pratar om Troll-Tiven’.

Heliga platser var platser med speciell kraft och där man kunde få kontakt med förfäder och andra dimensioner. Vissa naturfolk idag jämför heliga platser på ”Moder Jord” med de punkter på en människokropp där en akupunktör sätter sina nålar. Fortfarande idag finns platser i Tiveden som anses ha varit heliga före kristendomens inträde. Stenkälla och Trollkyrkoberget i Tivedens nationalpark är båda omgärdade av gamla myter, liksom offerkällan vid Skaga kapell väster om Unden och Stavahall på östra stranden av Unden. Med svedjefinnarnas inflyttning uppstod nya heliga platser och naturfenomen med speciell kraft. Det fanns t ex en mycket gammal tall vid Ekemon där man kunde bli av med sjukdomar.

Ordet Tiveden står för guden Tirs skog. Tir var samtida med Oden och Tor och han beskrivs som den andlige krigaren men också som bärsärken.